att alltid hålla humöret uppe är inte lätt

förlåt för bilden, men den är den första bilden jag tog med min system kamera för ca tre år sen..
helt naturlig, gjorde inte en fluga förnär.. vad fan har hänt ?
att alltid vara den bästa på allting går inte, att för tillfället ha det bäst men ändå må skit..
jag kan säga att just nu vill jag bara ha anton här, han får mig alltid att le när allt är som svårast... när jag gråter torkar han tårarna, säger dom mest söta sakerna en kille kan säga.
förstår ni att han alltid har funnits kvar även fast jag har sagt dom mest elaka saker en människa kan säga till honom. han har alltid sätt mig som samma person, han är äkta. han är verkligen det.
allt började med att vi började i samma klass för ungefär ett år sen, första gången jag såg honom i hans vackra underbara ögon så visste jag att det var han.. som som var pricken över i:et.
jag älskar min anton, jag klarar mig inte utan honom. det är helt seriöst.
jag älskar honom så jävla mycket så jag blir ledsen bara han inte svarar i telefon.. det är sjukt, jag vet. men jag kan inte rå för det.
det finns ingen som kan ta hans plats, han är det bästa som har hänt mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0